På Lördagen hade vi bokat en extra bil med chafför till familjen Andersson och bestämt oss för att åka till muren. Detta skulle bli min 6:e tur till muren, men jag såg ändå fram emot ett besök under lågsäsong och med lite hopp om att få se lite snö kring muren.

Det såg inte så bra ut när vi lämnade Legend klockan 09:30 och vi skrämdes lite av det oklara vädret. När vi efter allt för lång tid i bil äntligen kom fram till dalen var det svinkallt och väldigt dimmigt. Men väl uppe på berget ca 6-700m upp var det alldeles vindstila och något värmare.

Efter en snabb lunch på marken och lite lekande i den lilla snö som fanns började vi vandringen neråt. Efter en stund öppnade molnen sig och den blåa himlen uppenbarade sig tillsammans med den värmande solen. Detta tillsammans med ensamheten vi faktiskt kunde uppleva tidvis och tystnaden (endast fågelkvitter) var helt gudomlig.

Det är ett riktigt styrkeprov att gå på muren med full vintermunderingen och inte så lätt för en två-åring att gå i de höga trappstegen. Emil vägrade lämna någon av sina föräldrar så Isak fortsatte en bit med oss så fick Anna, Richard och Emil njuta av utsikten en stund. Jag lyckades dock få ett bildbevis på att även Richard varit på muren.....he,he,he !